Så har man hamnat här till sist

Undrade ett tag hur långt tid det skulle ta. Slutet av året? Innan jag fyller femtio? Aldrig - som en protest mot alla fjortisbloggare där ute? Men nu har det alltså hänt. Jag, Mathias Johansson, har skaffat mig en blogg. Tjohej.

Får väl ge en kort sammanfattning av mig själv så ni vet vem som sitter och knackar på tangenterna.
Mathias Johansson heter jag, 22 år gammal i maj. Bor fortfarande hemma i villa i Romelanda, ett par mil norr om Göteborg med min käre mor Marita - en kvinna som ställer upp i alla lägen, min stilige lillebror vars slips sällan sitter fel och vars musiksmak aldrig slutar förvåna . Och morsans man, Benny - en femtioårig man i sina bästa dar som har fattat en enorm förkärlek till löpslingor och rullskidor. Vår katt fläckis finns också här i huset som mest stryker runt och är kelkåt eller vill att den halvfulla skålen med torrfoder ruskas om så det fräscha bitarna hamnar högst upp. Oerhört kräsen katt. Men jag älskar honom ändå! =)
I Floda bor världens bästa tjej, Mia, som jag träffade under Sweden Rock Festival förra sommaren. Vi blev tillsammans ett kort tag därefter och nu kan jag inte tänka mig en tillvaro utan henne.

Vad i helvete sysslar en bonnläpp som jag med då?
Jo, det mesta av tiden går åt till studier. Pluggar Reklam & Marknadsföring i Göteborg och har nyss kommit ut på praktik. En byrå i stan vid namn Ellermore är min nuvarande arbetsplats och mycket i den här bloggen kommer antagligen handla om mina upplevelser där då jag spår att de kommer bli roliga, tokiga, jävliga och tröttsamma på en och samma gång.
Musik, Blåvitt, träning, Mia och flummigt umgänge med mina polare är andra stora intressen i mitt hektiska liv.
Ligger just nu träning inför Göteborgsvarvet den 17 maj. Info om sträckta vader, kollapser, spykakor och andra ting kring uppladdningen kommer uppgraderas på bloggen med tiden =)



I dag var jag hos min storebror Mats och fikade med resten av min familj. En mycket kladdig kladdkaka bjöds det på tillsammans med de obligatoriska Chip Chop Cookies. Kladdkakan var dock väldigt god kan tilläggas. Efter det tog jag en sju kilometer lång löprunda i ösregn så det klassiska "squish"-ljudet i dojorna uppenbarade sig. Najs.
I morgon är det tillbaka till byrån som gäller. Måste försöka få lite sömn nu.

DAGENS

Låt: Pink Floyd - Comfortably Numb

En av mina absoluta favoritlåtar. Kan helt enkelt inte sluta lyssna på den.
Mitt mål är att slänga upp mina favortitlåtar titt som tätt så att ni också lär er uppskatta gammal hederlig musikkonst.
Det drygt fyra minuter långa solot i slutet av David Gilmour och den enorma diskokulan är ståfräs personifierat.


Kommentarer
Postat av: daniel

Hoho! Har du tur så kanske superbloggaren triflet länkar till dig någon gång i framtiden.

Förvånansvärt bra inlägg också, faktiskt! ;)

2008-04-14 @ 21:56:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0