matteman86

Ovanstående rubrik är hämtad ur en dialog från ICA MAXI klockan 14 tidigare idag.
Bakgrunden ska jag berätta för er nu.
På ICA i Kungälv där jag jobbar har det skett en del omflyttningar av varor då vi bygger ut butiken så att den ska bli svingrym på alla sätt och vis. Självklart är det en del bakåtsträvande reliker som inte förstår att ombyggnaden sker för att det ska bli bättre, utan förutsätter att vi gör det enbart för att jävlas och få gamlingarna att slita ut sina leder i jakten på en vara de omöjligt kan hitta. Det ligger ett visst problem i att inte ens vi i personalen vet exakt var Findus saltgurka ligger, men det är inte värre än att vi löser problemet tillsammans.
Nu till situationen.
Jag stod och packade upp äpplen då plötsligt en man från kritaperioden närmar sig med andan i halsen. En halv sekunds analys av hans ansiktsutryck sade mig att det inte skulle bli ett trevligt möte.

"Nu får det väl vara nog!" sade han med en förgrymmad blick.
"Hurså?", frågade jag med en ansträngt trevlig ton.
"Jag har gått runt här i 20 minuter och letat efter suketter, men det går ju för fan inte att hitta något i den här förbannade affären! Ska detta vara nödvändigt?".
"Ja, det kan ju bli lite rörigt när man bygger om, men vi gör så gott vi kan".
"Jaha, men var har ni då suketterna?".
"Hmm, jag vet inte rikt..."
"Nää, det kunde en ju förstå".
"Men jag kanske kan ta och ringa och fråga om det är någon som vet".
"Men ring då för fan! Jag har bråttom!"

Jag fick till slut tag på Martin som avslöjade var suketterna låg, varpå jag raskt skyndade dit. I detta läge hade jag god lust att slita av gubbfan sina glasögon, stampa på dem och skrika, peka på honom och skrika "Nu får vi väl se hur bra du hittar i fortsättningen! HA HA HA HA!"
Men det gjorde jag inte. Jag hämtade suketterna, återvände till gubben och sträckte ut burken.
"Varsågod" sade jag med ett leende så påklistrat att en potatis och en lysdiod hade räckt som lögndetektor.
Gubben roffade åt sig burken, grymtade något som inte var barnvänligt och gick därifrån. Kvar stod jag. Helt paff. Hur kan man vara så förbannat bitter?

Jag bryr mig inte mer om det. Får istället hoppas att han sätter en blåbärsmuffin i halsen. Och en sukett.

Var hos Richard för ett tag sen, såg slutet på Dansar Med Vargar, fick spö i tre XBOX-spel och klappade hans två råttor som gillade att nafsa mig i nacken.
I morgon blir det världsrekord i sovmorgon och en löprunda. Gött!

DAGENS:

Låt: Def Leppard - Animal

En låt som alltid piggar upp mig, kan behöva det en dag som denna. Leppard äger.