matteman86

I morgon är det dags för innebandy igen.
Med gubbarna. Klockan 21.00 smäller det.
Månader har passerat och suget efter att få agera vägg i målet har gradvis byggts upp.
Ska pallra mig ut till en innebandybutik i morgon och inhandla knässkydd. Det kommer bli bra.


Försök ta er förbi den här i morgon, gubbs.

Ligger hemma i sängen med en smärre bakfylla efter lite för mycket mörkt öl och tequila på Ferdinand igår.
Håll er borta från all alkohol som är mörkare än ert piss och som rimmar mexikanskt. Det gör bara fördärv dagen efter.

DAGENS:

Låt:
Queen - Love Of My Life

Så vackert...

Jag minns dagen som igår.
Jag var åtta år gammal och besökte OBS (dagens Coop Forum) vid Bäckebol med farsan på en fredag som vi alltid brukade göra.
En gottig pizza inne på restaurangen och sen vidare in i affären för att inhandla helgens nödvändigheter.
Något oförklarlig dragkraft förde mig till skivhyllan där jag fick syn på denna platta:



Tittade på baksidan och ögnade igenom låtlistan.
"17 - We Are The Champions". Den kände jag igen och kom ihåg att den var jävligt bra. Efter cirka fem sekunders övertalning av farsan höll jag glatt min allra första skiva i näven på väg ut till bilen. På bilfärden hem som tar 20 minuter hann "We Are The Champions" spelas 5-6 gånger. Man kunde ju trott att detta skulle bli någon slags uppenbarelse för mig, men av någon anledning hamnade skivan i någon låda hemma och jag glömde bort den.
Fem år senare, när jag var tretton, hittade jag skivan när jag var i full färd med att städa. Körde in den i skivspelaren på samma barnsligt ivriga sätt jag gjort för fem år sedan, med den enda skillnaden att jag körde från första låten och plöjde igenom till sista. En timme senare stod jag som förstummad.
Det här var det bästa jag någonsin hört. Jag körde skivan igen. Och igen. Och igen.
Sen köpta jag en ny skiva. Och en till. Jag var fast. Jag hade fått mina första idoler att dyrka. Mina hjältar.

Queen har alltid följt med mig.
Och var anledingen till att jag började lyssna på rock över huvud taget. Köpte DVD:n "Live At Wembley" som måste vara det bästa man kan ha sett live.
Men när jag blev äldre glömde jag bort mina hjältar ännu en gång. Nya band som Def Leppard, Toto, Iron Maiden och Metallica började ljuda i mina högtalare, tillsammans med en överdrivet högljudd bas - till morsans stora förtret.

I tisdags låg jag i min säng. Slappandes vid datorn och satte på "Bohemian Rhapsody" eftersom det var ett tag sedan. Klickade mig sedan in på YouTube och sökte på fler låtar och videor.

Sedan hände det.

Jag hittade en länk med en hyllningsvideo till Freddie Mercury som belyser hans död och begravning.
Där låg jag i sängen. Bölandes som en liten flicka som nyss fått reda på att Brian McFadden lämnat Westlife. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag blev förälskad på nytt. Skulle upp klockan sex dagen efter - klockan två på natten hade jag glott igenom det mesta man kunde hitta med dessa hårfagra rockers.
Dagen efter fixade jag alla låtar och proppade min iPod till bristningsgränsen.

Så idag har jag ett bekännande, mina vänner. Eller ett faktum, om man så vill. Det kommer aldrig någonsin mer att finnas ett band som Queen. Och aldrig någonsin mer en röst som Freddie Mercurys.



En hyllning till Freddie. Titta på denna fantastiska video. Det klumpar sig i halsen.




Queen - Bohemian Rhapsody
Om jag fick en resa tillbaka i tiden skulle den gå till Wembley Stadium den 12:e juli 1986. Herregud.

Här på bloggen.
Och på byrån.
Efter en sommar med festival, segling, redlösa fyllor och de bästa två timmarna i mitt liv - Iron Maiden på Ullevi - var det idag dags att släpa sig tillbaka till verkligheten. Närmare bestämt Kaserntorget 1. Där har jag min byrå.
Men denna höst blir annorlunda. Det kommer bli en höst fylld av kärlek, hat, tvivel, dårskap, geniala och kassa idéer, bakfyllor, tvister och ryggdunkningar. Med mig i höst får jag nämligen en ny parhäst.
Min käre vän och token Tobias Ekwall.


Hur i helvete ska detta gå?

Mötte upp honom på avenyn i morse för att bevittna att han såg ut som en misshandlad alkoholist. En streckfylla fredag-lördag med polare från tvärs över landet hade tydligen satt sina spår i dennes ansikte. Bokstavligt talat. Hans mytomspunna getskägg hade blivit avlägsnat av en brud som tyckte att det såg för jävligt ut. Hade svårt att vänja mig vid det till en början, men efterhand kunde jag konstantera att han såg rätt stilig ut.

Väl på byrån blev det en massa hejande på kollegerna jag saknat och vägvisande för min vän Tobias som nu skulle bli min copypartner. Vi slängdes direkt in i ett projekt, och vi båda funderade länge över hur det var man gjorde reklam. Ett långt sommarlov kan slå bort vissa delar av hjärnan - och nu verkar det som om den kreativa hjärnhalvan fått sig en reducering.
V kom nämligen ingen vart. Efter vi kommit fram till att öronen skulle rinna över av kreativa safter i morgon, bestämde vi oss för att dra hem igen, efter åtta timmar och idébajsande, Youtube och kaffedrickande.

I morgon tar vi över byrån.

DAGENS:

Grej: Lämnade in min mobil på lagning och fick låna en som man inte kan spela spel på. Vad ska jag nu fördriva tiden med? Vara social?

..som man skrev något här inne.
Har tapat suget lite granna. Kanske blir mer bloggande när det är dags att börja på byrån igen - där jag också får min käre vän Zibbo till vapendragare!

Tills dess - ha det gott och gör något roligt.