46 timmar kvar
Var ett tag sedan jag pillade ner några bokstäver på den här bloggen. Beror nog till största delen på att jag har varit lat och inte haft något roligt att skriva om. Sen var det roligt att ha det som ett experiment och se hur lång tid det tog innan någon av er skrev någon kommentar. Jag väntade en vecka och resultatet var kanske inte häpnadsväckande. Inte en enda kommentar - alltså ingen som saknar mig. Tack ska ni ha. Men det skiter jag i (även om jag lipar som en flicka inombords).
Kommer skriva av mig lite här och då ändå, och ska försöka göra det nästan varenda dag.
Men det enda jag har i mitt huvud nu är fredagen.
Ullevi. 26 grader och sol. 55 000 människor packade som grisar på väg till slakten.
På fredag står jag där och kommer överrösas med tre timmar rocknostalgi med Bruce och hans E Street Band.
Herrejävlar. Jag vet ju att jag ofta säger "det var det bästa jag någonsin sett" när jag varit på en konsert, men denna gång känns det som om jag verkligen kommer mena det efteråt.
46 timmar och fyra minuter kvar nu.
Var och handlade dojor igår på Nilsons när jag fick bevittna en av de märkligaste konversationerna någonsin.
Jag tappade nästan hakan över hur jobbigt det kan vara för vissa människors hjärnceller att samarbeta. Jag stod tvåa i kön bakom en afrikan runt 50 som hade sin grabb med sig. Diskussionen han förde med den stackars expediten gick ut på att han kände sig lurad då han köpt ett presentkort till sin pöjk några dagar innan. Han hade varit på Wedins och skulle köpa skor med sin pöjk och lämnat fram presentkortet.
Det gällde såklart inte där.
I tio minuter hävdade han bestämt att expediten för några dagar sedan sagt att presentkortet gäller i ALLA affärer.
Herregud.
När det sedan inte gick att få tillbaka pengarna på presentkortet var det nära ett krig i butiken. Till slut gav han dock upp och lovade komma tillbaka i morgon för att diskutera saken vidare med chefen.
En del av mig ville lägga mig ner på golvet och gråta av skratt. Men det gjorde jag inte. Betalade mina grymma dojor istället.
DAGENS:
Låt:
Bruce Springsteen - Badlands
Hans bästa. Fan vad jag kommer gå upp i atomer.
Kommer skriva av mig lite här och då ändå, och ska försöka göra det nästan varenda dag.
Men det enda jag har i mitt huvud nu är fredagen.
Ullevi. 26 grader och sol. 55 000 människor packade som grisar på väg till slakten.
På fredag står jag där och kommer överrösas med tre timmar rocknostalgi med Bruce och hans E Street Band.
Herrejävlar. Jag vet ju att jag ofta säger "det var det bästa jag någonsin sett" när jag varit på en konsert, men denna gång känns det som om jag verkligen kommer mena det efteråt.
46 timmar och fyra minuter kvar nu.
Var och handlade dojor igår på Nilsons när jag fick bevittna en av de märkligaste konversationerna någonsin.
Jag tappade nästan hakan över hur jobbigt det kan vara för vissa människors hjärnceller att samarbeta. Jag stod tvåa i kön bakom en afrikan runt 50 som hade sin grabb med sig. Diskussionen han förde med den stackars expediten gick ut på att han kände sig lurad då han köpt ett presentkort till sin pöjk några dagar innan. Han hade varit på Wedins och skulle köpa skor med sin pöjk och lämnat fram presentkortet.
Det gällde såklart inte där.
I tio minuter hävdade han bestämt att expediten för några dagar sedan sagt att presentkortet gäller i ALLA affärer.
Herregud.
När det sedan inte gick att få tillbaka pengarna på presentkortet var det nära ett krig i butiken. Till slut gav han dock upp och lovade komma tillbaka i morgon för att diskutera saken vidare med chefen.
En del av mig ville lägga mig ner på golvet och gråta av skratt. Men det gjorde jag inte. Betalade mina grymma dojor istället.
DAGENS:
Låt:
Bruce Springsteen - Badlands
Hans bästa. Fan vad jag kommer gå upp i atomer.
Kommentarer
Postat av: Masse
Underbar historia om presentkortet... = )
och har faktiskt saknat uppdateringar...antog väl som vanligt att du var lat, och surnade till lite när det dröjde - Skärpning! ; )
PS.Bruce e rätt trött göbbe - ha inte för höga förväntningar! ASG...
Trackback
