"Här var det fullt"
Efter jobbet igår drog jag in med Marcus till stan för att möta upp Mia och ett gäng andra polare för att skåda Sverige - Spanien på storbildskärmarna på Avenyn. Nu jävlar skulle det bli fest. Väl innanför stängslen tränger vi oss förbi ett par hundra personer och möter till sist kompisgänget som hållit ett par grymma platser åt oss. Klockan är 17.20 och det är fortfarande 40 minuter kvar till avspark. "Det skulle sitta bra med en Whopper", tänkte jag för mig själv då det enda jag käkat till lunch var två grova lingonfrallor. Jag avslöjade mina plander för sällskapet och Marcus bad mig att hämta ut ölpengar när jag ändå var på väg.
Sagt och gjort. Jag lämnade området och begav mig till Burger King för att bevittna den 20 meter långa kön av kött som skulle ha hamburgare. "I helvete heller. Jag tar en burgare inne på området istället." På vägen tillbaka till EM-festen tog jag ut 300 spänn till Marcus och ställde mig i kön i till sittplatserna där mina kamrater befann sig. Jag kommer fram till vakten, ler hastigt och försöker ta ett steg förbi honom. Då åker en arm upp framför näsan på mig.
"Tyvärr, det är fullt", sade vakten med ett likgiltigt utryck på ansiktet.
"Men jag har bara varit och tagit ut pengar. Min tjej sitter därinne och håller en plats åt mig", sade jag med förtvivlan i rösten.
"Inget jag kan göra. Det är fullt".
"Men hör du inte vad jag säger? Jag var ju för fan här för tio minuter sedan!", sade jag samtidigt som jag märkte hur behärskningen i min röst började försvinna.
"Tyvärr. Det är fullt."
"Men va fan, kunde ni inte sagt något i stil med "utgång är lika med hemgång" när man gick ut?!"
"Vi sade det till de som frågade", sade vakten och vände nöjt bort huvudet.
"Men va i helvete...", sade jag samtidigt som jag försökte hindra mina inre demoner att komma ut i en karatespark.
Efter lönslöst snack med ett par vakter tillsammans med mina polare gick jag uppgivet en bit uppför Avenyn och trängdes som en packad sill tillsammans med ett hundratal fanatiska supporter.
Halvlek. 1-1. När en stor mängd människor drar sig hemåt tränger jag mig äntligen in för att få uppleva de sista 45 minutrarna med mitt sällskap. Sen vet ni väl alla hur det slutade. Villa smäller in 2-1 på tilläggstid och bord dundras i marken, ölmuggar flyger kors och tvärs och ansikten göms i handflator. Skit också.
Nu tar vi ryssarna på onsdag.
Sagt och gjort. Jag lämnade området och begav mig till Burger King för att bevittna den 20 meter långa kön av kött som skulle ha hamburgare. "I helvete heller. Jag tar en burgare inne på området istället." På vägen tillbaka till EM-festen tog jag ut 300 spänn till Marcus och ställde mig i kön i till sittplatserna där mina kamrater befann sig. Jag kommer fram till vakten, ler hastigt och försöker ta ett steg förbi honom. Då åker en arm upp framför näsan på mig.
"Tyvärr, det är fullt", sade vakten med ett likgiltigt utryck på ansiktet.
"Men jag har bara varit och tagit ut pengar. Min tjej sitter därinne och håller en plats åt mig", sade jag med förtvivlan i rösten.
"Inget jag kan göra. Det är fullt".
"Men hör du inte vad jag säger? Jag var ju för fan här för tio minuter sedan!", sade jag samtidigt som jag märkte hur behärskningen i min röst började försvinna.
"Tyvärr. Det är fullt."
"Men va fan, kunde ni inte sagt något i stil med "utgång är lika med hemgång" när man gick ut?!"
"Vi sade det till de som frågade", sade vakten och vände nöjt bort huvudet.
"Men va i helvete...", sade jag samtidigt som jag försökte hindra mina inre demoner att komma ut i en karatespark.
Efter lönslöst snack med ett par vakter tillsammans med mina polare gick jag uppgivet en bit uppför Avenyn och trängdes som en packad sill tillsammans med ett hundratal fanatiska supporter.
Halvlek. 1-1. När en stor mängd människor drar sig hemåt tränger jag mig äntligen in för att få uppleva de sista 45 minutrarna med mitt sällskap. Sen vet ni väl alla hur det slutade. Villa smäller in 2-1 på tilläggstid och bord dundras i marken, ölmuggar flyger kors och tvärs och ansikten göms i handflator. Skit också.
Nu tar vi ryssarna på onsdag.
Kommentarer
Trackback
