Pizzan var i alla fall bra
Igår for jag och Mia ut till Marstrand för att möta morsan och Benny. Vi skulle se matchen mellan Tyskland och Turkiet på en krog samtidigt som vi avnjöt en svindyr pizza.
Väl ute på Marstrand promenerar jag förbi Grannens restaurang för att se om Martin, alias "Snitten", arbetade. I baren stod hans bror och serverade kall bärs. Vi skakade hand och jag frågade om Martin var i närheten.
"Jag vete fan, han är nog på sitt rum. Testa att ringa"
"Det har jag gjort", svarade jag samtidigt som deras morsa (som äger restaurangen) kom utspringandes för att ge mig en bamsekram. Hon ledde mig upp till ett hus som anslöt till restaurangen och in i ett rum. Där stod han. Martin. Nyvaken och med ett ansiktsutryck som vittnade om sju svåra år, men ändå en gedigen ansträngning för att se någorlunda medveten ut. Golvet var dekorerat med Gott & Blandatpåsar, chips och Generaldosor. White, såklart. Inget annat duger för den killen.
"Tjeeeena" sade han och sträckte på sig, samtidigt som han försökte vidga kinesögonen. Vi tjötade ett tag innan det var dags att dra vidare. Gött att få se en gammal klasspolare i en annan miljö än en sleten datasal.
Sen knallade vi in på restaurangen. En timme innan avspark drog vi in beställningarna av en blond tjej som såg ut att partat på Ibiza fram till sju på morgonen och tagit ett snabbflyg till Marstrand.
Tjugo minuter senare kom det tre pizzor, till alla utom Benny.
"Jaja, den kommer väl strax", sade han samtidigt som vi andra gjorde rent våra tallrikar ganska snabbt.
Tio minuter gick och fortfarande ingen pizza till Benny.
"Ursäkta, är min pizza på väg?" hojtade han bestämt till den antagligen bakfulla servitrisen.
"Var det fyra pizzor ni skulle ha?" frågade hon med den där blicken bara en förvånad fjortis kan ha.
"Eeeh, ja", svarade Benny lika förundrat som vi andra såg ut.
"Oj då! Då har det visst blivit något fel!" sade hon och skuttade bort till pizzabagaren.
En kvart senare anlände äntligen Bennys pizza.
Nog med katastrofer, tänkte vi alla.
Nä.
Det tog drygt en kvart att få en öl, en halvtimme för Mia att få en cider som vi fick efter att ha påminnt en gång extra.
Sen beställde vi kaffe och kaka. Kaffet kom först, men först efter att hon burit tillbaka ölen som hon fick för sig att morsan och Benny beställt istället för cappuccino. När ingen orkade vänta, svepte vi kaffet innan det kallnade.
Sen kom kakan.
"Det har varit lite vimsigt här idag, så ni får kaffet på köpet", sade servitrisen och gick någon annanstans.
Tack då.
Som om inte det räckte så slår så klart ett öväder ut TV4:s sändingar så fotbollen kunde vi bara gissa oss till vad det blev.
Men pizzan var i alla fall jävligt bra.
DAGENS:
Låt:
Volbeat - The Gardens Tale:
Väl ute på Marstrand promenerar jag förbi Grannens restaurang för att se om Martin, alias "Snitten", arbetade. I baren stod hans bror och serverade kall bärs. Vi skakade hand och jag frågade om Martin var i närheten.
"Jag vete fan, han är nog på sitt rum. Testa att ringa"
"Det har jag gjort", svarade jag samtidigt som deras morsa (som äger restaurangen) kom utspringandes för att ge mig en bamsekram. Hon ledde mig upp till ett hus som anslöt till restaurangen och in i ett rum. Där stod han. Martin. Nyvaken och med ett ansiktsutryck som vittnade om sju svåra år, men ändå en gedigen ansträngning för att se någorlunda medveten ut. Golvet var dekorerat med Gott & Blandatpåsar, chips och Generaldosor. White, såklart. Inget annat duger för den killen.
"Tjeeeena" sade han och sträckte på sig, samtidigt som han försökte vidga kinesögonen. Vi tjötade ett tag innan det var dags att dra vidare. Gött att få se en gammal klasspolare i en annan miljö än en sleten datasal.
Sen knallade vi in på restaurangen. En timme innan avspark drog vi in beställningarna av en blond tjej som såg ut att partat på Ibiza fram till sju på morgonen och tagit ett snabbflyg till Marstrand.
Tjugo minuter senare kom det tre pizzor, till alla utom Benny.
"Jaja, den kommer väl strax", sade han samtidigt som vi andra gjorde rent våra tallrikar ganska snabbt.
Tio minuter gick och fortfarande ingen pizza till Benny.
"Ursäkta, är min pizza på väg?" hojtade han bestämt till den antagligen bakfulla servitrisen.
"Var det fyra pizzor ni skulle ha?" frågade hon med den där blicken bara en förvånad fjortis kan ha.
"Eeeh, ja", svarade Benny lika förundrat som vi andra såg ut.
"Oj då! Då har det visst blivit något fel!" sade hon och skuttade bort till pizzabagaren.
En kvart senare anlände äntligen Bennys pizza.
Nog med katastrofer, tänkte vi alla.
Nä.
Det tog drygt en kvart att få en öl, en halvtimme för Mia att få en cider som vi fick efter att ha påminnt en gång extra.
Sen beställde vi kaffe och kaka. Kaffet kom först, men först efter att hon burit tillbaka ölen som hon fick för sig att morsan och Benny beställt istället för cappuccino. När ingen orkade vänta, svepte vi kaffet innan det kallnade.
Sen kom kakan.
"Det har varit lite vimsigt här idag, så ni får kaffet på köpet", sade servitrisen och gick någon annanstans.
Tack då.
Som om inte det räckte så slår så klart ett öväder ut TV4:s sändingar så fotbollen kunde vi bara gissa oss till vad det blev.
Men pizzan var i alla fall jävligt bra.
DAGENS:
Låt:
Volbeat - The Gardens Tale:
Kommentarer
Trackback
