matteman86

Var hos storebrorsan idag och hälsade på med mina två guror som vapendragare. Tanken var att han skulle lära mig lite nya låtar, riff och melodier. När jag gick därifrån var det alltså menat att jag skulle vara några procent bättre gitarrspelare än när jag kom dit. Efter dagens lektion känner jag mest frustration. Och ja, kanske i en viss mån en gnutta avundsjukhet. För hur mycket vill inte jag låta mina fingrar flyga över strängarna lika lätt som Mats? Hur lätt vill inte jag jag jamma av ett skönt bluesriff eller en hårdrocksklassiker så det allas öron smälter av välbehag? Jo, nu jävlar mina vänner. Från och med den här dagen är det jag som ska ligga i hårdträning med min Les Paul. Nu är det en timme lir varje kväll jag inte har nåt bättre för mig. Och jag ger inte upp förrän jag verkligen lärt mig något vettigt.
Jag ska bli gitarrgud.

DAGENS:

Låt:
Def Leppard - Hysteria

Så jävla bra. Om fem år ska jag stå med guran hängande vid knäna och se lika övercool ut som Steve Clark gör 0:16 in i låten.