När tomheten infinner sig
Ni vet den där känslan som brukar infinna sig någon vecka innan man ska dra på någon stor konsert? Spänningen, funderingarna på vilka låtar som kommer köras, planeringen om hur man ska mobilisera hela gänget med transport - ja allting är så underbart när det sprudlar i hela kroppen av förväntan.
Men ni kanske känner igen den där känslan när allt är över? Som brukar lägga sig efter exalteringen runnit ur huvudet? Tomheten - "jaha, det var det det". Så känns det nu.
Men igår kväll var det en magiskt afton på Stockholm Stadion. Gänget åkte från Göteborg 8.30 för att klockan 17.30 äntligen befinna sig sig på Stadions innerplan. Klockan 20.52 ljöd det klassiska introt - sen åkte skynket ner och en två timmar lång, svettig show utan dess like väntade.
Där stod jag. Med ett av historiens mest klassiska rockband några meter framför mig. Det dansades, sjungdes, och hyttes med hårdrocksnävar kvällen lång.
Inledningen var som en käftsmäll med "Deuce", "Strutter", "Got To Choose" och "Hotter Than Hell". Sen ska jag erkänna att nivån sänktes en aning, och en viss känsla av slarv och lojt uppträdande infann sig.
Sen kom äntligen "Let Me Go Rock And Rol" och "Black Diamond" och helvetet brakade loss. Sista numret innan extranumren, "Rock And Roll All Nite", med 2 ton konfetti och pyroteknik så det skulle räckt till en rymdfärja, var starten på en 40 minuter lång partyresa genom de följande sex extranumren. Det var sprutande blod, flygande trumset, flygande Gene Simmons, Paul Stanley åkande på en vajer ut till publikhavet, raketer ur gitarrer, eld, raketer - ja, allt man kan önska sig. När tonerna av "Detroit Rock City" lagt sig stod man där helt förgylld av en magisk kväll. Och ömmande ben.
Som alltid på konserter så är det givet man ska hamna bredvid någon skrånande och full idiot. Inget undantag denna gång. Bredvid mig hade jag en överförfriskad gubbe som tydligen hade pluggat setlisten in i det grövsta.
"Jag khan heeela setlischten, fhaaan va bra! Nu kör de Parasite - ja! Vad vad det jag sa? Wöhöööö", "Nu kör de Dr.Love - nähä, det var väl nästa då. Jag vet att de kommer kschöra den. Fy fan va bra". Under gitarrsolot skrek han "Taylor, Taylor, Taylor!" Då hade jag stor lust att lugnt säga till honom "Han heter Thayer, din fjant". Men det gjorde jag inte, utan hoppade sakta men säkert allt längre bort från fyllesvinet.
Allt som allt - en helt magiskt partykväll med KISS som DJ:s för ett kokande dansgolv.
Nu ligger jag här och längtar tills tisdag istället. Då blir det Sweden Rock. Fy fan vad vi ska ösa.
Nu kommer hela goa gamla gänget hit om ett par timmar. Då blir det grillning och öl i solskenet.
DAGENS:
Låt:
KISS - Rock And Roll All Nite
Bäst igår.
Men ni kanske känner igen den där känslan när allt är över? Som brukar lägga sig efter exalteringen runnit ur huvudet? Tomheten - "jaha, det var det det". Så känns det nu.
Men igår kväll var det en magiskt afton på Stockholm Stadion. Gänget åkte från Göteborg 8.30 för att klockan 17.30 äntligen befinna sig sig på Stadions innerplan. Klockan 20.52 ljöd det klassiska introt - sen åkte skynket ner och en två timmar lång, svettig show utan dess like väntade.
Där stod jag. Med ett av historiens mest klassiska rockband några meter framför mig. Det dansades, sjungdes, och hyttes med hårdrocksnävar kvällen lång.
Inledningen var som en käftsmäll med "Deuce", "Strutter", "Got To Choose" och "Hotter Than Hell". Sen ska jag erkänna att nivån sänktes en aning, och en viss känsla av slarv och lojt uppträdande infann sig.
Sen kom äntligen "Let Me Go Rock And Rol" och "Black Diamond" och helvetet brakade loss. Sista numret innan extranumren, "Rock And Roll All Nite", med 2 ton konfetti och pyroteknik så det skulle räckt till en rymdfärja, var starten på en 40 minuter lång partyresa genom de följande sex extranumren. Det var sprutande blod, flygande trumset, flygande Gene Simmons, Paul Stanley åkande på en vajer ut till publikhavet, raketer ur gitarrer, eld, raketer - ja, allt man kan önska sig. När tonerna av "Detroit Rock City" lagt sig stod man där helt förgylld av en magisk kväll. Och ömmande ben.
Som alltid på konserter så är det givet man ska hamna bredvid någon skrånande och full idiot. Inget undantag denna gång. Bredvid mig hade jag en överförfriskad gubbe som tydligen hade pluggat setlisten in i det grövsta.
"Jag khan heeela setlischten, fhaaan va bra! Nu kör de Parasite - ja! Vad vad det jag sa? Wöhöööö", "Nu kör de Dr.Love - nähä, det var väl nästa då. Jag vet att de kommer kschöra den. Fy fan va bra". Under gitarrsolot skrek han "Taylor, Taylor, Taylor!" Då hade jag stor lust att lugnt säga till honom "Han heter Thayer, din fjant". Men det gjorde jag inte, utan hoppade sakta men säkert allt längre bort från fyllesvinet.
Allt som allt - en helt magiskt partykväll med KISS som DJ:s för ett kokande dansgolv.
Nu ligger jag här och längtar tills tisdag istället. Då blir det Sweden Rock. Fy fan vad vi ska ösa.
Nu kommer hela goa gamla gänget hit om ett par timmar. Då blir det grillning och öl i solskenet.
DAGENS:
Låt:
KISS - Rock And Roll All Nite
Bäst igår.
Kommentarer
Trackback
