matteman86

Det är summan av kardemumman efter gårdagens Valborgsfirande.
Jag ska berätta i kronologisk ordning.

Det började bra med att jag och Mia kom hem till Anders, kramades och high-fivade med alla polare och började steka två delikata biffar samtidigt som den ljumna Tuborgen letade sig ner i strupen. Allt var kanon.
Klockan tio ville alla dra in till Chalmersfesten och dynga ner sig ytterligare, men det var inte tänkt att jag och Mia skulle följa med, därav hade vi inte heller skaffat några biljetter.

Nu var det så att alla mina polare lyckades dra med oss på bussen till stan ändå under ett mumligt löfte i stil med "vi löser det på något sätt". Skeptisk som en miljöpartist satte jag mig på bussen, men hoppade ändå att det skulle lösa sig.
Det gjorde det inte. Väl framme visade det sig att vi inte skulle få några biljetter, men Mia lyckade charma skjortan av vakten och blev insläppt ändå. Samma tur hade inte jag.
Då fick Anders snilleblixten att vi skulle försöka hoppa över stängslet på baksidan och på så sätt äntra denna storslagna fyllefest helt obemärkta.

Stänglet i fråga var ungefär drygt två meter högt och försett mer smala stålpiggar längst upp för att försvåra intrång för diverse oibjudna fyllenissar. Anders hoppade över som om det var det ända han gjort i hela sitt liv. När det var min tur lyckades jag fastna med jeansen i skrevet och rev upp en stor länga i mina nyinköpa Acnejeans. "Fan också", tänkte jag men glömde det snabbt då det visade sig att nästa missöde kom traskande emot oss ungefär 20 meter bort. Missödet var en skäggig, fet, glasögonprydd Chalmersnubbe i röd jacka, vars uppgift var att patrullera och hålla ett falköga på inkräktare.
"Vafan håller ni på med?" hörde jag samtidigt som jag försökte komma på något klyftigt att säga.
"Ööhh, vadå?" var det smartaste jag kunde hitta i mitt ordförråd.
"Har du biljett?" frågade han.
"Näää" svarade jag och ville försvinna från jordens yta.
"Då stannar du här så ringer jag vakten" sade han och rättade till glasögonen. Jag kunde bara vänta på de två storväxta vakterna som kom marscherande mot mig och förberedde mig på att det skulle göra svinont i armarna av det väntade polisgreppet.
"Tjena kompis! Det var la dumt detta? sade den ena vakten till mig med ett leende samtdigt som jag kröp upp ur min lilla skyddssfär jag byggt upp runt mig.
"Jooo, det var la inte så jävla smart" sade jag och skämdes arslet av mig.
De promenerade med mig bortåt utgången under en väldigt trevlig pratstund. Jag var fortfarande förvånad och väntade innerst inne på att de skulle klä av sig sin trevliga fasad och puckla på mig i en mörk gränd och sen lämna mig åt maskarna. Men så blev det inte.
"Sköt om dig kompis" sade de när de vinkade av mig.

Så var det med det. Skamsen och med en stor reva i brallorna traskade jag därifrån för att ställa mig i kön då Anders ringde och sade att han fixat biljett. Trekvart senare var jag inne och efter ytterligare en kvart var det dags för hemgång då Mia bokstavligt talat stod upprätt och sov mot min axel i garderobsinlämningen.

En galen Valborgsafton alltså.

Vaknade med en ordentlig bakfylla idag också som inte gav med sig förrän runt fem-snåret. Så det kan bli.


Din bäste vän kan också bli din värste fiende.

DAGENS:

Konstanterande:
Försök aldrig planka in på en Chalmersfest.