matteman86

Var nyss ute och lubbade en sväng efter min förkastliga förkylning jag lyckades dra på mig i helgen. Förmodligen tillkom den på fredagskvällen, då jag var dyngrak i Slottsskogen endast iförd t-shirt upptill. Att dra på sig en förkylning sex dagar innan en halvmara är jävligt dålig förberedelse. Det är kan liknas vid att trycka i sig 16 starköl och fyra Ragnar för att sedan gå fram och klämma ur sig en klyftig raggningsreplik till den snyggaste bruden på puben. Eller att ta en snabbkurs i swahili när man ska vara au-pair i Frankrike. Det är liksom upplagt för grovt misslyckande.
Tog ett varv runt min gamla skola och jag blev nästan tårögd när jag blickade över skolgården. Vilka minnen. "Där klättrade jag iträd och blev nerjagad av den jobbiga skånskan varenda jävla gång".
"Där blev jag mulad av Niclas i trean". "Där drog tjejerna ner byxorna på mig i tvåan, så att alla under jubel kunde beskåda min penne regate". "Där fick jag chans på Zandra och där dumpade Zandra mig lika fort". "Där brukade vi glutta in genom fönstret för att se om vi kunde se in till tjejernas omklädningsrum".
Minnen. Sicka minnen.

Hemma igen på ungefär 20 minuter och bestämde mig för att nu jävlar kör vi på lördag - det kändes trots allt som att det inte skulle bli tal om något misslyckande. Klockan kvart över två startar min grupp, nr 3, och jag borde vara vid avenyn runt halv fyra, kvart i fyra. Denna information ger jag er om ni känner för att komma och stötta mig, då jag förmodligen är död. Eller så kanske ni bara vill komma dit och skrika glåpord efter mig - tror det kan peppa en del också.

En liten rolig grej förresten - En gammal vän sedan tiden då du var en nolla om du inte ägde Wayne Gretzkys signerade hockeykort och blonderad mittbena var högmode, ringde förra veckan. Björn Gustafsson (ja, den Björn Gustafsson) frågade om jag kunde göra ett ballt tryck som han ska ha på sin t-shirt som han ska kränga lagom till den kommande turnén i höst. Jag tog stolt åt mig uppdraget, och vi får väl se vad som kan komma ur min kreativa hjärna.

DAGENS:

Fråga: Är det bara jag som saknar Juliakakan?

Bild:



En kalaskväll i september. Ska erkänna en sak. Ibland när jag sitter på byrån och har klickat in på aftonbladet.se för 23:e gången - så saknar jag min klass. Stämningen, gemenskapen, skitsnacket och inte minst alla fylleslag som alltid slutat i en underbar pratstund på Burger King. Alla goa grabbar i klassen - kan vi inte starta en grym byrå så att vi alltid skulle kunna vara tillsammans?